Ikväll ska jag organisera mitt scrapprum

Det är vad jag tänkt göra iallafall. Det kan ju komma andra saker emellan.
Men först ska jag ta några före bilder som jag tänkte visa er.
Det är ingen insirerande plats just nu.
Och kanske visa några gamla Lo:s som ligger och väntar på att fotas.
Men än så länge är allt bara i funderings stadiet, så hoppas inte på för mycket.

Borde uppdatera lite oftare

men just nu räcker inte tiden till.
Väntar och längtar till v.28 då min semester börjar.
Annars försöker jag mest hålla mig flytande. Det blir en hel del kallsupar, om ni förstår vad jag menar.
Har fått massa konstiga utslag över största delen av kroppen. Det är bara ansiktet som är utslagsfritt.
Var på vårdcentralen idag, blev inte mycket klokare utan får vänta på en tid hos hud.
Det kan väl inte bero på stress jag som är så lugn och harmonisk.

Ha det gott alla ni som inte gett upp hoppet om mina uppdateringar.

Det är full snurr här

hinner knappt med att tänka.

Vill bara tala om att jag lever efter en fullspäckad helg.
Det var så trevligt och jag mådde inte det minsta dåligt. Lite nöjd är jag eftersom jag brukar må dåligt i tre dagar när jag varit på fest.

Igår åt våran portabla AC upp Izabellas "klippare" (nagelknipsare, för det är ingen sax)

Fredrik är i köket och lagar mat och hör bara hur hon skriker hysteriskt, är både arg och ledsen när han kommer in i rummet.
F-Vad är det som händer?
I-Den tog min klippare. Bli inte arg pappa, den dumma maskinen åt upp min klippare.
F-??????
I- Den bara tog min klippare.
F-Vad är det du menar? Vilken klippare? Han tror att det är en sax
I- Den som man klipper tårna med.
Nu går det upp ett ljus, och han frågar var den tog vägen.
Hon pekar rakt ner i AC:n och eftersom den är av modell mindre så är den spårlöst försvunnen.
När jag kom hem mötte hon mig utanför och började berätta. hon var väldigt upprörd och började nästan gråta igen. Till slut sa hon bara-Berätta du pappa.

Idag har vi alltså haft operation AC. När vi inte kunde få isär maskinen tillräckligt mycket bröt lilltjejen ihop och började storgråta. Vi var ju tvugna att få ut hennes klippare.

Som tur var fick vi oväntat besök av Fredriks kompis (elektriker) och han skruvade och grejade och bara sådär så fick han isär den och ut ramlade lilla klipparen. Önskar att jag hade fotat hennes ansiktsuttryck för hon såg så lycklig ut.

Nu är allt lugnt på den fronten och jag tror att hon låter bli att peta ner fler saker i den.

Ha det så bra alla ni som inte har gett upp hoppet om uppdateringar.