Varför kan inte stängda dörrar vara stängda???

Fick ett telefonsamtal från en gammal "vän" igår. Eller vän förresten, vi var vänner, eller mer som systrar men det skar sig ganska rejält för lite mer än två år sedan.
Alla som känner mig vet vad det handlar om............

Jag blev helt kall....det gör fortfarande ont.

Jag trodde att jag lyckats stänga den dörren och gått vidare men nu rivs allt upp igen.
Nu vet jag inte vad jag vill längre, men det blir nog svårt att reparera den vänskapen.

Och det har satt så djupa spår hos mig, min självkänsla fick sig en rejäl smäll och det är inte lätt att fixa. Nu är det kaos inom mig igen.
Det kändes ju som om jag äntligen var på väg tillbaka.

Och det är tack vare alla mina andra underbara vänner. Både nya och gamla.Ni har fått mig att inse hur riktiga vänner är.

Tack!!!!

Idag rymde jag hemifrån..

Det är sant jag smet iväg från det sjuka barnet för att köpa min födelsedags present.
Ville ju ha scrappgrejer....och sambon tyckte att det var bäst att jag åkte och valde själv.
Jag blev otroligt glad, det innebar ju att jag fick komma ut lite. Men allt jag kom hem med var 2 förpackningar med alfabet. Jag är chockad!!!

Men sen rusade jag ju in som hastigast hos Mia, ryktet om blommorna hade ju nått mig också.
Jag fick med mig en hel del jättefina blommor.
STORT TACK Mia för att jag fick shoppa loss bland dina blommor. (Lycklig!!!)

Och tack så jättemycket för den fina presenten.
Du är så snäll och omtänksam.

Nu ska jag se om den lilla fröken (som är urstark) kan tänka sig att sova lite.

Liten åktur nerför trappan...

Ja!! Jag lever....men det är knappt

F är sjuk har varit det sen förra veckan.
Jag vabbade i fredags för lilltjejen kräktes, ( Teres & Jeanette det var därför jag fick fara iväg så hastigt i torsdags)
Men på fredagen var hon ju hur pigg som helst, lördag natt kräktes F det blev inte mycket sömn för någon av oss.
Söndagen var lugn.
Måndag jättepigg ända tills hon började busa runt med pappa och fick en hostatack, och kräks. ..hosta och kräks på kvällen.
Idag sprang jag upp på övervåningen med lite leksaker. Tyckte att det gick fort på väg upp men ner gick ännu fortare....halkade på sidan nerför hela trappen. (Tur att jag har en så mjuk rumpa som jag kunde studsa lite extra på)Låg där nere och tjöt av smärta och trötthet, då kommer resten av familjen rusande Lilltjejen tröstade med- Upp med dig mamma det är inte farligt, det gick bra, här får du en vovve.
Hennes älskade vovve som hon släpar runt på överallt.
Hon kan dunka huvudet i så det bara sjunger om det och hon säger bara det gick bra, det är inte farligt....sen känner hon efter och säger -det sitter kvar.
Det brukar ju pappa säga när hon slår sig.

Imorgon hoppas jag faktiskt att jag ska få komma iväg till jobbet, konstigt!!
det var länge sen jag längtade dit.

Lite gamla layouter....

Lite snett och vint, men det bjuder jag på.

Nu är jag tillbaka

Jag hade tänkt att jag skulle bli en bättre Bloggare under 2008.....men det började dåligt.
Har liksom ingen lust att vara i närheten av våran dator just nu, den beter sig lite underligt och låter som....ja! jag vet inte vad.
Det känns som om den börjar ge upp.
Och så håller jag ju på och klinkar på datorn på jobbet hela dagarna (eller halva) så det känns som om det räcker.
Tänkte bara att jag kunde ge ifrån mig ett litet livstecken, även om det känns som om varje dag är en enorm utmaning.
Det är mycket just nu och det är ganska jobbigt. Känns som om jag är lite vid sidan av mig själv, inte riktigt med i matchen med andra ord.



ha det bra till nästa gång