Liten åktur nerför trappan...

Ja!! Jag lever....men det är knappt

F är sjuk har varit det sen förra veckan.
Jag vabbade i fredags för lilltjejen kräktes, ( Teres & Jeanette det var därför jag fick fara iväg så hastigt i torsdags)
Men på fredagen var hon ju hur pigg som helst, lördag natt kräktes F det blev inte mycket sömn för någon av oss.
Söndagen var lugn.
Måndag jättepigg ända tills hon började busa runt med pappa och fick en hostatack, och kräks. ..hosta och kräks på kvällen.
Idag sprang jag upp på övervåningen med lite leksaker. Tyckte att det gick fort på väg upp men ner gick ännu fortare....halkade på sidan nerför hela trappen. (Tur att jag har en så mjuk rumpa som jag kunde studsa lite extra på)Låg där nere och tjöt av smärta och trötthet, då kommer resten av familjen rusande Lilltjejen tröstade med- Upp med dig mamma det är inte farligt, det gick bra, här får du en vovve.
Hennes älskade vovve som hon släpar runt på överallt.
Hon kan dunka huvudet i så det bara sjunger om det och hon säger bara det gick bra, det är inte farligt....sen känner hon efter och säger -det sitter kvar.
Det brukar ju pappa säga när hon slår sig.

Imorgon hoppas jag faktiskt att jag ska få komma iväg till jobbet, konstigt!!
det var länge sen jag längtade dit.