Var på Marieberg med en jobbarkompis.
Såg verkligen fram emot att bara få "vara"
N.r jag står där i godan ro och tittar på kläder (det blev inget köpt) dyker en av mina tidigare omskrivna fd vänner upp. Hon vinkar först på håll. Bra tänker jag och hela jag önskar att jag var någon annanstans. Letar efter Anna och försöker få henne att hjälpa mig se väldigt upptagen ut. Försent!! min kära fd vän kommer fram och börjar prata.
Det gamla vanliga om hur mycket hon har saknat mig osv osv..........
Jag försöker säga att jag är nöjd med mitt liv som det är och att jag blev så otroligt sårad av allt som hände. Hon säger något om att jag kan höra av mig och att jag vet var hon bor. Jag skickar genast tillbaka och säger att jag också bor kvar på samma ställe.
Hon säger att jag kan ringa om jag vill. Men där tog jag tag i det och sa- det skulle jag kunna men det är inte troligt att jag gör det. Jag passar tillbaka bollen (eller vad nu säger att jag ska göra Jeanette?) Hur som helst lade jag tillbaka allt hos henne och sa att om hon ville så fick hon gärna ringa.
Kanske ska ge dom en chans????
Det tål att tänkas på, vi har ju en hel del förflutet.
Min kväll med Anna blev inte som jag tänkt mig. Jag blev helt uppochner vänd efter det där mötet. Vi for vidare till IKEA istället kände inte för att handla några kläder.
Jag hatar det här. Just nu får jag ingen kontakt med min hjärna och magkänslan säger ingenting heller.
Jag öppnade dörren till mitt scrapprum i helgen och tog några kort på röran sen stängde jag lika fort. Insåg att det skulle ta alltför lång tid att städa så jag gav upp.
Bilder kommer snart.