Ikväll när jag satt i soffan i mina bruna plychbyxor och en brun tröja (ursnygg) Lyfter Izabella upp en liten Buddagubbe som hon har placerat bland våra ljus på vardagsrumsbordet och säger
- Kolla det är mamma!!
-Nej men det är inte mamma säger jag, även om jag just då kände mig precis så...brun och tjock.
-Jo!! det är det och så fortsätter det en stund. Hon står fast vid att den där lilla gubben är mamma. Jag gör ett sista försök.
-Men mamma ser väl inte ut sådär? (ledande fråga)
Hon tittar länge och väl på mig och budda och säger:
-Jo! det är mamma...den är jättefin!!
Ja!! det var ju inte utan att jag kan hålla med henne han är ju rätt fin där han sitter den lilla glada gubben.Och då är ju uppenbarligen hennes mamma det också i hennes ögon.
3 kommentarer:
Ja, vad ska man säga...*ler*...Ibland vill man nästan sätta munkavle på dom små liven. Men det är också väldans gulligt tycker jag.
!
Mmm, instämmer med föregående inläggare *L*
Kul att se dig hos syrran och tack för alla fina kommentarer!!! Kram
*Hihi* underbart, vilken scrapsida Linda :)! Den vill jag se!
Kramen
Skicka en kommentar